Söndagsmorgonen gryr
Jag vaknade på söndagsmorgonen
med ett huvud som värkte i alla ställningar.
Ölen jag drack till frukost smakade bra,
så jag tog ytterligare en till efterrätt.
Sedan rotade jag bland kläderna i skåpet
och hittade min minst smutsiga skjorta.
Jag tvättade ansiktet, kammade håret
och snubblade ner för trappan för att möta dagen.
Kvällen innan hade jag berusat mig
med cigaretter och utvalda sånger.
Men jag tände min första och betraktade ett lekande småbarn
som sparkade på en tomburk.
Jag korsade gatan
och kände söndagsdoften av någons grillade kyckling.
Herre jävlar; den tog mig tillbaka till något jag mist
någonstans, på något sätt, längst vägen.
På en trottoar en söndagsmorgon,
står jag och önskar att jag vore hög.
För det är något med söndagar
som framkallar ensamhet.
Och inget väcker en sådan dödsångest,
och är så ensamt som ljudet
från sovande storstadstrottoarer
och söndagsmorgonen som gryr.
I parken såg jag en pappa
som gav fart åt en skrattande flicka i en gunga
och jag stannade till vid en söndagsskola
och lyssnade på sångerna som sjöngs.
Sen gick jag vidare nedför gatan,
och någonstans i fjärran klämtade en ensam klocka
och ekot ljöd genom ravinen
likt gårdagens svunna drömmar.