Over the course of many years, without making any great fuss about it, the authorities in New York disabled most of the control buttons that once operated pedestrian-crossing lights in the city. Computerised timers, they had decided, almost always worked better. By 2004, fewer than 750 of 3,250 such buttons remained functional. The city government did not, however, take the disabled buttons away—beckoning countless fingers to futile pressing.
Initially, the buttons survived because of the cost of removing them. But it turned out that even inoperative buttons serve a purpose. Pedestrians who press a button are less likely to cross before the green man appears, says Tal Oron-Gilad of Ben-Gurion University of the Negev, in Israel. Having studied behaviour at crossings, she notes that people more readily obey a system which purports to heed their input.
Inoperative buttons produce placebo effects of this sort because people like an impression of control over systems they are using, says Eytan Adar, an expert on human-computer interaction at the University of Michigan, Ann Arbor. Dr Adar notes that his students commonly design software with a clickable “save” button that has no role other than to reassure those users who are unaware that their keystrokes are saved automatically anyway. Think of it, he says, as a touch of benevolent deception to counter the inherent coldness of the machine world.
That is one view. But, at road crossings at least, placebo buttons may also have a darker side. Ralf Risser, head of FACTUM, a Viennese institute that studies psychological factors in traffic systems, reckons that pedestrians’ awareness of their existence, and consequent resentment at the deception, now outweighs the benefits. | Under många år har myndigheterna i New York - utan att göra så mycket väsen av det - inaktiverat de flesta kontrollknappar, vilka en gång styrde stadens lampor på övergångsställena. De beslöt att datoriserade tidtagare nästan alltid hade fungerat bättre. År 2004 fungerade färre än 750 av totalt 3250 sådana knappar. Stadens styrelseskick tog emellertid inte bort de inaktiverade knapparna, vilket innebar att oräkneliga pekfingrar tryckte förgäves. Till att börja med överlevde knapparna på grund av kostnaden att avlägsna dem. Det visade sig emellertid att även icke fungerande knappar fyller en funktion. Fotgängare som trycker på en knapp är mindre benägna att gå över gatan innan de ser den gröne mannen, säger Tal Oron-Gilad på Ben-Gurion-universitetet i Negev, Israel. Hon har studerat många människors beteende vid övergångsställen och konstaterar att folk gärna åtlyder ett system som avser att ta hänsyn till deras insats. Knappar som inte fungerar ger placeboeffekter, eftersom folk är imponerade av att ha kontroll över system som de använder, säger Eytan Adar, en expert på människans växelverkan med datorn vid Michigans universitet, Ann Arbor. Dr Adar konstaterar att hans studenter vanligtvis konstruerar program med en ”Spara”-knapp som man kan klicka på. Denna knapp har ingen annan funktion än att försäkra dem som inte är medvetna om att deras knapptryckningar i vilket fall som helst sparas automatiskt. Tänk på det hela säger han som att man välvilligt lätt vidrör knappen för att bemöta maskinvärldens inneboende kyla. Det är ett sätt att se på det hela. Men när det gäller övergångsställen kan placeboknapparna också ha en mörkare sida. Ralf Risser, VD på FACTUM, ett institut i Wien vilket studerar psykologiska faktorer i trafiksystem, bedömer att fotgängarnas medvetenhet om dess förekomst och deras konsekventa förtrytelse över dess list uppväger fördelarna. |